Poesi

Jag har börjat följa ett konto på Instagram som heter "bokpoesi", det är ett fantastiskt konto och jag blir väldigt inspirerad av det och jag känner hur det börjar bubbla inom mig. Bubblar av längtan att skriva igen, skriva poesi.
 
Jag vågar dock inte, jag vågar inte för tänk om jag inte blir nöjd? Det var så länge sen sist så risken att känna att jag misslyckas är ganska stor. Men å andra sidan kanske det måste bli några dåliga dikter innan de där riktigt bra vågar komma ut, så har det alltid varit för mig och antagligen alla andra poeter (haha).  
 
Jag får kanske sätta mig ner någon dag snart och försöka skriva något. Trots allt så finns ju inspirationen där, jag känner den, bubblandes. 
 
Det är nog dags nu, poeten Isabell - come out, come out wherever you are. 

Men bara om min älskade väntar

Måste få lätta på hjärtat lite. 
 
Det finns en låt jag älskar lite mer än alla andra låtar. Den får mig att känna alla känslor på en samma gång, den får mig på något sätt att bli alldeles knäsvag, glad, förtvivlad, likgiltig, episk. Jag hörde den första gången med Thåström och jag var fast. Thåström i sig får mig ju alldeles knäsvag, men när jag hörde låten föll jag ihop i en hög och började gråta. Den är från början en "cover" på svenska av låten Tomorrow is a long time med Bob Dylan, covern är gjord av fantastiska Nationalteatern.
 
Senare har det gjorts flera covers på den svenska versionen, däribland Thåström. Nu har även Titiyo gjort en version som också är helt fantastisk (hon är fantastisk). 
 
Jag kan inte lyssna på den för mycket då jag blir mentalt trött av det. Men ibland är det så skönt att få släppa lös alla känslorna och bara andas. 
 
Länkar till de tre versionerna:
Nationalteatern – Men bara om min älskade väntar
Thåström – Men bara om min älskade väntar
Titiyo – Men bara om min älskade väntar
 
 
 
 

Att skriva eller inte skriva? Det är frågan

Det är ett tag sedan nu. Ett tag sedan jag skrev, eller ens kände ett behov utav att skriva. Det grämer mig lite faktiskt, som om något är fel när jag inte behöver skriva även fast att inte skriva, för mig, betyder motsatsen - det betyder att jag mår bra... Men gör jag det? Eller har jag funnit något annat sätt att dämpa de dåliga känslorna, funnit ett sätt att undertrycka allt det där som vanligtvis får mig att skriva. 
 
Jag känner mig lite paradoxal i mitt skrivande. Jag saknar att skriva, det fick mig att på något twisted sätt känna mig djup och mystisk. Och jag vet att jag säkert skrivit om mitt skrivande förut men på senaste tiden har det velat komma upp till ytan mer och mer.
Jag vill känna mig sådär mystisk, djup och lite skrämmande igen. Cynisk, bitchig och känslosam. Jag kände mig tuff då. Som om ingen kunde nå mig, som om jag var oövervinnlig. 
 
Fast kanske har jag bara riktat mina känslor mot något annat än skrivandet. Kanske har jag funnit något annat sätt som jag inte insett ännu, vilket också är skrämmande. Jag blir rädd för att jag en dag ska vakna upp, inse att jag inte har ett sätt att ta uti med mina känslor och totalt bryta samman. Gå tillbaka flera år i tiden med panikångest, ångestattacker flera gånger i veckan, självskadebeteende och andra djupt orande saker. 
Jag vill skriva så att jag vet att jag har ett sätt att få ut mina känslor, men det går inte. Inget kommer ut. Bara det här inlägget är förundrande, att jag vet vad jag ska skriva. 
 
Fast jag vill inte skriva heller, just för de ovanstående sakerna. Att skriva för mig är att må dåligt. Jag vill inte må dåligt. Jag vill inte vara cynisk eller bitchig. Jag vill vara intensiv, känslosam, rolig och snäll. Jag vill vara snäll. 
Och även om jag är oroad över att jag inte skriver är det en lättnad. Bara för att jag inte skriver, betyder inte det att jag undertrycker mina känslor. Och har jag funnit ett annat sätt att ta uti med känslorna är ju det jättebra också. 
 
Jag tror att skrivandet för mig kanske har blivit något dåligt. Något som förut hjälpte mig ta uti med känslorna, men som blev ett sätt att analysera, tänka och må ännu sämre än vad jag gjorde innan. Kanske mår jag bättre utav att inte skriva längre. Förstår ni mig? Skrivandet var ett bra sätt att komma igenom tunga grejer, men som tillslut inte behövdes längre eftersom jag kom igenom de tyngsta grejerna, då blev det istället ett sätt att analysera mera, vilket jag redan gjorde/gör tillräckligt och därav en dålig sak. 
 
I make no sense. Men det gör inget. Skönt att bli av med denna paradoxala tanke. 

I år ska jag överleva

"Och ibland när man vaknar så känns det som om hela världen har stannat, men när man sakta reser sig så inser man att tiden aldrig upphör. Det finns ingen pausknapp, inget manus, ingen handbok i överlevnad."
 
Nu är hösten här, årstiden jag har föraktat sedan i våras. Årstiden jag är så rädd för att möta. Jag vet inte hur man överlever när ljuset försvinner mer och mer om dagarna. Att behöva använda byxor igen är hemskt, det enda jag kan tänka på är hur mycket mer fett mina lår har fått under sommaren. Allt blir till ångest. Jag vill inte lida av en till vinterdepression och jag hoppas innerligt att jag slipper. 
Den här hösten har ändå haft en del postitivt överraskande delar; jag var och provjobba på en resturang och fick i lördags jobb under Kulturnatten i Norrköping. Jag har även fått två gånger jag ska vikariera i två barngrupper i kyrkan. Det kanske inte låter som så mycket för världen men för mig är det saker som lyser upp när dagarna blir kortare, någonting som kanske kan hålla depressionen borta den här gången, någonting att se fram emot.
 
 

Ain't no sunshine...

Inget står rätt till just nu och jag vill bara skrika åt världen att låta mig vara, låta mig andas, låta mig känna... Främst av allt vill jag bara ge mig själv en smäll på käften och våga leva...

Am I a bad friend?

Det känns som om jag inte har en sån där vän längre. En som man kan göra allt med, som vill göra allt med en. Som är spontan, som är på att göra något med bara en timmes varsel. Som man har så jävla roligt med att det inte spelar någon roll vad andra tycker. Som lyssnar, som man kan prata med om allt. Som hör av sig bara för att höra av sig, eller vill göra något när man inte har något att göra. En vän som är på att flytta utomlands en sommar, eller en höst, eller som vill resa till samma platser som en själv. 
Varför har jag ingen sån vän längre? Har jag aldrig haft det? En alldeles bästa vän, en som inte har andra bästa vänner. Som man är vän med i vått och torrt. Som alltid finns där.
 
Var finns den vännen?

Blåmärks-blå

Idag har jag blivit med blåmärken. I plural. Det gör ont och ser extremt roligt ut. Nämnde jag att det gör ont? Var i alla fall i Boda Borg idag i Oxelösund. Min systers klass var där och jag var chaufför och "de vuxna" ville leka lite så jag hängde på.
Sen när jag kom hem dog jag i soffan på altanen en stund innan jag skulle baka muffins till min sista dag på jobbet imorn! 
 

1 maj 2013

Jaha, då ska man alltså börja blogg igen. Varför? Vet inte. Ett infall och ett desperat försök att få uppmärksamhet? Kanske.
Vad jag vet är i alla fall att jag är en usel bloggare - Ibland uppdaterar jag inte på länge, vilket kan bero på att jag tycker det mesta är värdelöst eller patetiskt att skriva om, typ: "Idag vaknade jag åtta, sen duschade jag, sen såg jag en film och sen blev det lunch, åt inget speciellt och efter lunch såg jag en till film.....osv osv." Inte för att jag kan lova att inga såna meningslösa inlägg kommer komma upp men det är anledningen till att jag bloggar dåligt oftast. 
 
Senast jag bloggade på den här gamla bloggen var i juli förra året och det är ju snart ett år sedan. Mycket har hänt sedan dess och jag har ju faktiskt bloggat på andra ställen som här: http://isabells.blogg.se och här: http://issakissa.tumblr.com
 
Igår var det ju valborgsfirande i hela landet. Jag var hemma och åt god mat med familjen, sen såg vi på den årliga mc-kortegen och sen tittade jag på tv hemma. Det var så skönt. Var helt slut efter jobbet så jag däckade väl runt tolv!
 

Så mycket har hänt, men inte mycket jag ångrar

Oj, totalglömt att uppdatera bloggen. Sen sist vi hördes av så har jag hunnit ta studenten, blivit arbetslös, hunnit med en å annan utgång, firat midsommar, tackat nej till en dejt, åkt till Lidköping, mått bra, mått dåligt, blivit "kär" och en massa annat.
Ikväll blir det utgång, för jag är bra.

Så sant

En vän sa:

We bring the party fucking shit ass.

Så sant

Party hard or go home

Var på klassfest igår. Det var fint. Drack för mycket rödvin och fick betala priset för det, i en buske. Annars var det fint. 
Idag har jaf fixat lite i rummet, chillat och haft det bra.

Omvänd psykologi är min melodi

Jag har suttit sen två idag med mitt psykologiarbete, är en sista minuten människa i allt jag gör, eller i alla fall allt enskilt jag gör. Hoppas i vilket fall som helst att läraren blir nöjd.
Nu ska jag skicka iväg ett mejl och sen har jag tänkt att sova!(!!!!)


Tummen upp!

Så himla mysig kväll igår. Fick världens mysigaste bild på mig också..


Utgång..eller?



Ska grilla med min söta klass. Det är student snart, då vill man göra saker innan man aldrig ses igen. Ska bli mysigt, vi kanske går ut sen, jag hoppas på det! Är taggad till tusen!

Tillbaka

Tänkte komma tillbaka hit. Blogga om saker som jag känner för. Inte såna där jobbiga inlägg som man kan läsa tidigare i bloggen (och i alla mina andra bloggar). Nä, det är för deprimerande, usch.

Hänt så mycket sedan sist. Hunnit tatuera mig, pierca mig, varit i Dublin, fyllt arton, varit ledsen, varit euforisk, skaffat nya vänner, behållit gamla, dansat, tagit körkort, börjat gå på massa astma-mediciner, kysst massa randoms, bitchat, skrattat, ätit massa mat, blivit sockerberoende, sett på film, lyssnat på musik, varit i skolan, hamnat efter i skolan, varit anti, varit jobbig, varit en dålig vän, varit en bra vän, sovit.

Sen massa andra konstiga saker...

I'm alive!

Här var det...dött.
Jag är överallt nu för tiden, mest fokuserar jag på det som får mig att må bra. Fokuserar man på dåliga saker mår man dåligt. Fokuserar man på bra saker mår man bra. Logiskt. 



....

Ni hittar mig rätt mycket på Tumblr nu för tiden.... http://issakissa.tumblr.com

Återfall

Återfall.

När man går tillbaka de två framstegen man gjorde förra veckan.
När man känner panikångestattackerna komma krypandes igen.
När självförtroendet är nere på botten.
När man bara känner för att gråta, utan någon speciell anledning.
När man ångrar det mesta man gjort de senaste veckorna.
När man känner att allt är meningslöst.
När ens bästa vän inte ens orkar bry sig längre.
När man varken vet ut eller in.
När man bara vill börja om.
När man är trött på livet.
När man är trött på att vara trött på livet.
När alla människor runtomkring en inte förstår.
När människor ser att man mår dåligt.
När man inte orkar bry sig ett piss längre.
När man vaknar på morgonen och man önskar att man var tre år framåt i tiden.

Varför får man återfall till det förflutnas känslor och minnen? Varför besöker man den tiden så ofta, även fast man vet att man hatade den? Förstår inte poängen med det, för man mår bara dåligt. Varför låter man sig själv falla tillbaka, gång på gång? Räcker det inte med dom fem åren jag redan spenderade där, i mitt egna lilla helvete? Varför fortsätter jag envisas med att hälsa på där nere? I mitt allra djupaste, mörkaste innersta, när jag vet att jag mår bättre av att stanna kvar här uppe, ovanför ytan? Eller är det kanske så att jag stannar ovanför ytan, men att det där, det mörka, har hittat en väg igenom min barriär av mod, styrka och hopp? Är det ett tecken på att man kanske inte är så stark som man tror? Är det nu jag borde vara rädd och gömma mig under mitt täcke, eller ska jag stanna och slåss för att få må bra?


Återfall, falla åter, gå tillbaka eller kanske bara ett symptom på att man inte mår så bra som man tror.


Hej

Jag har tagit ett beslut idag, ett stort beslut. Jag ska bli nykterist ett tag....igen

Dag 4

Frukost: Ett glas vatten med 2tsk citron och 1/4 tsk cayennepeppar, ett stort latteglas med vatten och proteinpulver, en halv kopp youghurt

Lunch:
Kyckling och morötter och vatten

Middag:
TACOS! Haha fuskade med lite creme fraiche och ost....

Träning: Gått ungefär 1,5 mil idag... (Friluftsdag)

Annat: 2st proteinbars, ett äpple och en kopp svart kaffe

Feeling:
Haft en väldigt bra dag faktiskt, rolig och sådär. Fast när det var dags för middag så åt jag åt helvete för mycket än man borde, men jag orkade inte bry mig :)

Tumblr!

Har minsann skaffat mig en tumblr, där kommer jag finnas ibland, mest med bilder och tankar tror jag...

http://issakissa.tumblr.com

Och om du inte skulle varit du, vem skulle det då ha varit?

Vilken spännande dag egentligen. Gick och vänta på att en ..vän.. skulle prata med mig, vilket han gjorde... Hm, kanske inte låter intressant men det var det! Hade ett extremt långt hål som aldrig verkade ta slut. 

Så otroligt förvirrad och sur fast jätteglad. 



Dag 3

Frukost: Ett glas vatten med 2tsk citron och 1/4 tsk cayennepeppar, ett stort latteglas med vatten och proteinpulver, ett ägg

Lunch: 1 kycklingfilé, majs,
sky och ett glas vatten.

Middag: 1½ benfri fläskkotlett, majs, morötter, ruccola, sky och ett glas vatten

Träning: Ingen direkt, förutom daglig motion

Annat: 2 äpplen, och en proteinbar

Feeling:
Saknar fortfarande potatis som in i helvete, sorgligt faktiskt. Och jag är sugen på typ rostade mackor med jordgubbssylt! Funderar på hur jag ska klara sex veckor... Annars är det nog fint med mig...

Beviset

Ge mig beviset,
beviset på min existens.
Ge mig ett papper,
att sätt upp på min vägg.
Ett papper som bevisar att
jag är jag
och
jag är stark.
Ge mig beviset,
beviset på att kärlek finns.
Ge mig ett papper,
att sätta upp på min vägg.
Ett papper som bevisar att
kärlek är underbart
och
sorg är en del av kärlek.
Ge mig beviset,
beviset på det som redan är bevisat

[email protected]

Borde sova. Vill ha socker, därför borde jag sova. Men jag vill ha socker mer än jag borde sova. Jobbigt det blev nu.... 

Confused

Dag 2

Frukost: Ett glas vatten med 2tsk citron och 1/4 tsk cayennepeppar, ett stort latteglas med vatten och proteinpulver, ett ägg

Lunch: Fisk&skaldjurssoppa, ett glas vatten och ett äpple

Middag: Kyckling, morötter, majs och ruccola. Sky på det och ett glas vatten.

Träning: 600 meter rask promenad, 600 meter jogging med en paus efter 300 där jag gjorde 30 situps. Sprang de sista 300 meterna och gjorde 30 utfallssteg och 10 knäböj, gick sedan hem i lagom snabb takt... 

Annat: En såndär näring/proteinbar och ett till äpple.

Feeling: Vill ha riktigt gräddig sås och stekt potatis och största köttbiten, typ oxfilé. Vill ha choklad och ett glas fanta. Känner för att gråta. Annars mår jag bra. Jag gillar att utmana mig själv och jag ger inte upp än! (!!!!!!!!!!!!!!!)

Kärlek är för dom, för dom som har tur

Så trött. Så trött i kroppen, huvudet, hjärtat och själen. Trött i varenda vrå utvändigt och invändigt. Borde sova men jag vill egentligen inte

Dag 1

Frukost: Ett glas vatten med 2tsk citron och 1/4 tsk cayennepeppar, ett stort latteglas med vatten och proteinpulver, ett ägg.
Lunch: Korvgryta (fast det får man egentligen inte äta...), morötter och majs och ett glas vatten.

Middag: En lövbiff, morötter, majs och ruccola och ett glas vatten.

Jag har också ätit en såndär närings/proteinbar grej och ett äpple....


Nu ska vi se

Imorgon börjar jag med min diet i sex veckor. Jag hatar ordet diet så vi kan kalla det kur. För nu jävlar ska jag må bra och VARA NÖJD MED MIG SJÄLV. Det spelar ingen roll om någon annan tycker att jag duger som jag är, för det handlar väl om att man ska duga för sig själv och vara stolt över sig själv, eller hur? Så sluta tala om för mig att jag är bra som jag är för det spelar ingen roll vad ni tycker. Tack :)

Förövrigt kommer jag dö av den här kuren för jag får inte äta något socker så som, läsk, godis, choklad, chips, kakor etcetc....

Hatar dagar som denna

Så jävla dålig dag och det är i princip bara en person som gjort den lite bättre. Tack.

RSS 2.0